Jakthunden

Kortdrivaren för den aktiva jägaren
Wachtelhundens livliga temperament, okuvliga arbetslust och breda register är tre starkt bidragande orsaker till att rasen vunnit popularitet hos den svenska jägarkåren. Men det är även egenskaper som ställer krav på ägaren. En Wachtelhund måste få utlopp för sin energi genom jakt och jaktträning. För den som har tid, kunskap och de rätta egenskaperna finns det stora möjligheter att finna en oumbärlig jaktkompis i Wachtelhunden.

Wachtelhundens specialitet, och tillika det som den används mest till i Sverige, är som kortdrivande såtjaktshund vid klövviltsjakt. Det som gör Wachtelhunden särskilt lämpad för denna jaktform är: ett självständigt sök, ett tätt och väl hörbart drevskall och en samarbets-vilja som gör att hunden avbryter drevet och snabbt återvänder till föraren när drevdjuret lämnar såtområdet. En Wachtelhund söker effektivt av stora arealer på kort tid och bidrar till en effektiv jakt på bland annat rådjur, hjort, älg, vildsvin, hare och räv.

Wachtelhundens breda användningsområde har bidragit till att göra den populär i stora delar av vårt avlånga land. Detta medför att det ställs olika krav på hur hundarna skall jaga. I områden med större sammanhängande skogsmarker där det ofta är svårt att hitta givna såtar, vill man att hunden har ett stort och självständigt sök och att den driver tills det att drevdjuret går i pass eller lämnar såtområdet. - I det småbrutna skogslandskapet där det ofta är lätt att passa runt lagom stora såtar vill man fortfarande ha en hund med ett självständigt sök. Här ställs dock högre krav på att hunden jagar såtrent d.v.s. att hunden avbryter drevet när drevdjuret passerar såtgränsen, som ofta kan bestå av en väg, kalhygge, kraftledning eller ett öppet fält. - I det rena jordbrukslandskapet med små skogsholmar som skall jagas av ställs det ej så höga krav på hundens sök, här prioriteras samarbetet med föraren, viljan att avbryta drevet när det lämnar såten, och förmågan att jaga i vilttäta områden utan att störas av andra hundar eller annat vilt.

Det ställs stora krav på hundarna, men Wachtelhunden är formbar och anpassar sig ofta till det sätt man jagar på. Förutsättningarna för detta är att man ägnar mycket tid åt sin hund, dels med uppfostrings- och lydnadsträning och sedan med mycket jakt i skogen.

Apportören

Wachtelhunden har i allmänhet goda anlag för apportering. Den går mycket gärna i vatten och är en duktig och uthållig simmare. Med dressyr och utbildning kan den bli en god apportör såväl på land som i vatten.

Eftersökshunden

Wachtelhunden kombinerar spårintresse med läraktighet och samarbetsvilja. Dessa egenskaper sammantagna ger hunden förutsättningar för att utbildas till en mycket god eftersökshund för klövvilt. Den är också snabb och skarp nog att gå ifatt och avfånga, hålla fast eller ställa skadat vilt. - En del hundar visar anlag för ståndskall vid eller rapportering av dött vilt.